gäsp

sovmorgon till tjugo i nio, och vem blir inte väckt av sin mamma klockan sex för att inte kunna somna om senare?
men detta resulterade i alla fall i en aning hjärnaktivitet kallad matte b, och jag kan ju raportera att det går bättre än förväntat och sämre än önskat.
veckorna går så snabbt nu för tiden dock. de rinner iväg och fastän jag vet att det inte är sant och att det stämmer dåligt så känns dessa veckor substanslösa och repeterande, jag har fastnat i tidens maskhål.
mitt huvud bubblar, kokar och vrålar ilsket av överkokta tankar och frustrationen är inte nådig. kan jag få ett tecken, vilket som helst? jag funderar över vad det än är som skrämmer dig så mycket och vilka känslor man ska lita blint på och vilka som ska dissikeras för att studeras närmre.
mitt i virrvarret hittar jag en il av upphittad glädje, jag har läst tidningsannonserna för borttappat men hittar inte ursprungliga ägaren. jag är rädd att jag ska dra ut glädjen såpass mycket att den kommer vara alldeles nött och nopprig när den hittar sin upphovsman igen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0