hiskeligt

Detta vädret, har jag kommit på, går bäst att beskriva med en sammandragning av två ord: snorväder. Man går runt med en snordroppe pushandes neråt, utåt hela dagen, plus den äckliga hinnan av fukt som lägger sig över en och får en att känna sig ofräsch och sticky, kladdig. Men trots det ogynnsamma vädret slumpen har bjudit oss idag har jag varit uppe i det blå, eller mer grådaskiga. Jag har haft ett kittlande leende i mungiporna sedan den tidiga morgon jag steg upp, och jaag ser fram emot en eventuell drömlös fylla.
Dock börjar jag bli förvirrad. Jag ogillar skarpt när folk leker konstiga lekar utan några skrivna regler, och då speciellt när jag deltar i leken. Men det är även en inflik i min förvåning; detta är ändå ingenting jag ogillar särskillt skarpt. Bara något jag förundras över.
Förvirring, och kanske även förvåning.
Nu tror jag att jag kan höra café Viskan kalla på mig, jo, så är det absolut, tjing.