hiskeligt

helgen spenderas hos min ömma fader, det är alltid samma sak. jag kommer hit vid sex halv sju på fredag kväll, sticker härifrån en snar timma efteråt, då jag har visat min nuna. Jag kommer sedan hem någon gång mellan tolv och fyra på morgonen.
När jag vaknar morgonen därpå så kanske pappa och hans sambo är här, eller så har de försvunnit bort till sitt egna liv, i vilket fall som helst så klampar jag runt här yrvaken med grus i ögonen och håret åt alla håll fram tills klockan börjar bli middagstid, då är det dags för mig att försvinna igen. Jag slänger på mig ytterkläderna, trycker ipodhörlurarna i mina öron och kvider fram ett ultrasnabbt hej då för att snabbt som fan avlägsna mig. Jag brukar vid dessa tillfällen underhålla mig med att umgås med vänner, fika, gå i affärer eller ingenting alls. Klockan närmar sig kväll och jag känner att det drar i mig igen, och som föregående kväll tar jag en snabbvisit hem hit för att sedan försvinna ut i den virvlande lördagsnatten. Nu kan det mycket väl hända att jag inte alls kommer hem överhuvudtaget, eller att jag kommer hem rätt så rejält berusad.
Om jag nu återvänder på lördagsnatten så brukar jag väl sova tills antingen en ganska tidig morgon, runt nio sådär, eller så sover jag tills klockan slår tolv. Söndagarna brukar vara lungare, jag kan slöa i soffan här ända fram till två halv tre innan jag börjar bli rastlös och försvinner för sista gången den helgen.

jag är ingen familjemännsika, aldrig blivit särskillt nära någon av dem; mamma, pappa, bröder eller syster. Det värsta är väl kanske att det inte spelar någon roll för mig? dem skulle liksom lika gärna kunnat kvitta. nästan.