ryckiga bloss
det spritter i mina ben och jag känner mig försen i mina tankesätt och i mina maner, jag önskar att jag var lugn och orosklumpen i min mage, att den skulle försvinna
jag ser en skugga i min hall den ler och vinkar som alltid förr, men vad ska hända med vårt arv jag trodde det var iordninggjort, det skulle vara skönt att känna pulsådern försvinna
överhuvudtaget på det hela stora i övrigt och så var det med det när ljuset blev mörkt och mörkret slutade existera
såg jag mycket sämre och jag kände inte igen någonting, ingenting. jag klarade inte av dig mera.
Kommentarer
Trackback
