jag rear ut min själ
jag upplever mitt lugn som en annan person. som sitter brevid mig, typ nu. annars också, men dock bara ibland då.
jag lyssnar på bob hund, låter dem förvränga mina tankar och min inre storm. jag blir lite arg, jag blir glad och jag blir energisk igen. jag relaterar och diskuterar med mig själv till den grad då brytningsgränsen nästintill blir nådd.
mitten av tråket, lever i stunden men strävar alltid framåt. jag försöker ta vara, spara och bevara allt som händer idag, men på något sätt rinner det ändå bara ut i universum, bildar nya dimensioner, som jag inte ens får ta del av. det som sedan finns kvar är en slaskig sammanfattning som antingen förskönar eller skänker orättvisa till situationen som den var egentligen.
jag lyssnar på bob hund, låter dem förvränga mina tankar och min inre storm. jag blir lite arg, jag blir glad och jag blir energisk igen. jag relaterar och diskuterar med mig själv till den grad då brytningsgränsen nästintill blir nådd.
mitten av tråket, lever i stunden men strävar alltid framåt. jag försöker ta vara, spara och bevara allt som händer idag, men på något sätt rinner det ändå bara ut i universum, bildar nya dimensioner, som jag inte ens får ta del av. det som sedan finns kvar är en slaskig sammanfattning som antingen förskönar eller skänker orättvisa till situationen som den var egentligen.
Kommentarer
Trackback
