hiskeligt

ytterdörren står öppen. jag pallade inte att låsa den när jag gick hemmifrån. Vem som helst kan komma in nu, jag skulle välkomna dig varmt och tacksamt, en frisk fläkt denna ångestluktande tidpunkt.
nu sitter jag vid den där muren, jag röker igen som alla andra gånger vid den där muren. Jag har redan hunnit röka tio cigg idag, mina lungor är arga och ledsna och trötta på mig. de vill nog helst att jag försvinner.
om jag skulle gråtit nu skulle tårarna blivit giftgas som färgade hela omgivningen med den turkosa döden, och jag skulle sakta men säkert förtvina samtidigt som jag bringade olycka till alla inom räckhåll med mitt giftiga avfall. tårarna skulle vara min ångest och min själ och det skulle försvinna bort, upp till helvetet och jag skulle bli ett skal som sakta låg och skrumpnade på marken.
men jag gråter inte nu, jag får bara lite rök i högra ögat, och en ynklig enda tår dödar inte.
snart ska jag kanske gå hem, jag kommer att vara full av förväntan när jag öppnar ytterdörren, och jag kommer att känna ett hugg av grundligt besvik.