hiskeligt

försöker intala mig själv att allt har blivit annorlunda och att allting kan beskrivas utan att slå i uppslagsbok, men allting falleras när jag kollar mig i spegeln och ser allt som jag förtränger, så tydligt i ögon, mun och ofräsch hy. min lever kan dra åt helvete, nu med låtsasglädjepreparat och alkohol ska mitt liv kunna uthärdas, mellan klunkar och sinande saliv ska jag röka tills halsen svider av obehag och äta endast när jag inte längre är hungrig. så ska jag göra, rädda livet på hela världen, växa stor och blomma ut i något slags amöbaliknande påfund.