ajksfblk
snart är jag hemmastadd, hemma i tanken och kroppsliga ryckningar. det gör lite ont, magen som försvinner i förstenande ilningar och ignoransen som på senaste har blivit alltför viktig för mig att upprätthålla. jag är besviken, är en besvikelse, något som blir så smärtsamt tydligt under de tillfällen ignoransen flyktigt svävar bort och lämnar det som är äkta, inte bara för mig.
att kunna försvinna under natten, drömma de drömmar jag aldrig drömt förut och vakna ny, obesudlad och naiv är det enda jag prioriterar. det enda som är viktigt för mig. om jag vill kan jag sova längre, mycket längre än förut. en påtvingande illusion om lugn och ro som kommer till mig varje dag. en illusion som gör mig osäker och efter en stund får mig att släppa taget om ignoransen, och så börjar vi om.
det enda jag vill få sagt, få gjort, ligger på mig själv, endast mig själv och absolut ingen ingen annan.
Kommentarer
Trackback
