vgb
svarta moln på himlen, i bröstet, i magen
sakta muterades jag till en vettvillig idiot som frodas i sina egna problem och ser inget med en nypa salt. allt ska ränkas in, oavsett om det handlar om känslomässiga utläggningar om hur känslor bedrar eller om hur mycket du behöver göra för att mitt allt ska ligga platt.
det är svinkallt ute och jag är en aning sjuk. jag blev glad över detta faktum, sedan så grät jag en tår efter den våldsamma hostattack som rev upp och blödde illa. hursomhelst så ska jag aldrig igen klaga på någonting värdsligt, om jag fortsätter kommer jag att bli det jag fruktar mest. jag ska ta tag i hela världsalltet mina alster mina ögon ska få se det det vill för en gångs skull.
ps. jag är på prettohumör. ta det inte på allvar. ds.
Kommentarer
Trackback
