kallt
kroppsäcklet och självhatet är så oerhört outhärdligt och tar alla glädjeämnen ifrån mig och det som återstår är vidrigt och fult och helvetiskt. jag stannar upp x gånger i timman och frustrerar över sytlet, jag orkar inte orkar inte inte inte, min hjärna är överhettad av ångest och inälvorna trötta efter brinnande sessioner av oro, ögonen är torra efter självkritisk entusiasm, läppen sönderbiten, lungorna välinsmorda med tjära, levern marinerad i träsprit. infall som gör mig illamående och förvirrad, paranoid, fasaden som inte längre går att hålla upprätt. låt mig vila, en stund, en kort sekund eller för alltid, sak samma, bara jag får slippa, äntligen bli befriad från mig själv. snälla
Kommentarer
Trackback