näsblod sedan
likgiltigheten tar över och gräver ett tomrum i mig som skulle skrämt mig om jag inte var apatisk
betraktar världen utan att ens vara bitter och befogat hatisk
springer flera mil i timmen för att komma undan mitt monster på andra sidan mig
slutar upp i försöken att överta inre rädslor och förmågor till nej
sluta gå förbi mig se mig inte i ögon säg inte hej
jag orkar inte le igen, okej?
Kommentarer
Trackback
