onsdagsångest
skärpning
jag drömde om:
-en lös tand-
-blod, fyllde munnen fullständigt-
-skummigt och tjockt-
-den obehagliga-
-smärta-
-som samtidigt kan betecknas-
-som behagfull.-
-ett ofullständigt leende.-
upp upp upp upp ner
and the room was hummin harder..
hur man sover i vaket stadium
hit
hög luft
du ska bort.
nsdg
här har vi
skådarnärsynt
en promenad är ju alltid bara en promenad, ingen jävla parad. jag har bara förmågan att förstora och dramatisera, hitta på, överanalysera.
jag har i magen, en knytnäve, stor och spänd, valkig och grov. till färgen svart, ett hål, skulle den kunna misstas för. det är ingen hand, det är ett mentalt stadium, jag befinner mig där. det låter corny och så, men jag bor i min mage. lite till höger, ovan höften ungefär. det är där du ska slå. av anledning okänd brukar folk missa, de gissar slarvigt och slår mig överallt. det gör ont, och märken växer som utslag i psyket. lägg ner. nu vet ni, sikta rätt.
hej då idag, föralltid, nu är du borta igen. fast det är fel, vi har aldrig skilts åt, men dina vänner, ni är ju så lika allihopa, hinner jag vinka av ibland.
hej då, 12 september 2009. att jag är här är otroligt, jag hittar mig själv på en skolgård, nedtryckt i rabatten, tvingad äta jord. vaknar rått, öppnar ögonen och ser världen och livet, utan magiglitter eller anledning för självömkan. jag är inte längre en ful fet skitunge med ofullständiga tankar, jag har blivit mer, jag har blivit mindre.
hej då, fula feta sara, du äcklar mig när jag tänker, jag tycker inte synd om dig. det är viktigt, du kan inte tro att du är ok. som om vi kommar att träffas ändå, du är där, kvar. du valde vägen som inte gav, den som fångade dig till en evighet på en skolgård där skratten ekar som du förtjänar.
jag var smartare. jag sitter nu här, fördelaktigt given ett liv, med en bra grund. vissa sviktande faktorer, svulstar, vad fan du vill. men bara, bara jag inte är fet, ful. bara jag inte behöver äta jord.
hej då. ful och fet, dum och snål. du visste inte vart du bodde då, men om du hade vetat, kanske jag inte skulle föraktat dig som jag, utan att vilja, gör nu.
bak/full
under skinnet ny hud
det kan vara bra att vara två ibland
så här till hösten, som vanligt
"You know, I'd sooner forget, but I remember those nights, when life was just a bet on a race between the lights. You had your head on my shoulder, you had your hand in my hair, now you act a little colder, like you don't seem to care."
En grävande längtan fläktar upp min själ varje gång jag hör detta för mig, övernaturligt vackra stycke i Dire Straits "Telegraph road". Det är enkelt, talar klarspråk, och det är kanske just därför så himla starkt. Mitt hjärta skrumpnar av undertryckt längtan. Till dig, till allt.
vart letar man?
ÖVER
| ?
| = 3
| 7
| ½ hmpf
| rå
| {
| $$$
| i
| ++
här
| överallt
| [u)
| "@£
| (man blir lite ledsen)
|
| ...;.,;.:,m:,mmm,;,...,M,,.M;
| 9*6=
| 76
| nä.
UNDER
huh
slipp dåe.
hnnnnnn
krjhjhasvgcg
blah
bläh
aj
fy
tthjkhv
ve
och
fasa
ironi
inori
fyll(fykk)
huvudvärk och nyöppna sår
äcklad av mina feta lår
jag har lärt mig hur det slutar och vad jag har varit värd
jag har sett och jag har kännt och jag har spytt och jag är lärd
mina sinnen är nu hämmade, härdade och slitna
huden ska jag se av benen under vitna
jag hatar att jag känner att jag hatar, jag vill älska
men vad har jag att se upp på mer än psyksjuka och spetälska
jag vill ligga i min säng under täcket hela livet
där är varmt och jag vet lukten jag känner tyget, som mig slitet
sluta nu i huvud och i ben och i min själ
jag vet all äckel, jag vet sår, jag vet misär alltför väl
jag har ändå inte förtjänat något bättre än det här, när skulle det ha vart
hela livet har gått åt i mitt huvud, heltigenom blecksvart
rött och blått är underbart som inger stillsamt allvar
känns allting klaustrofobiskt och framtiden den känns nar
hoppas att du vet och att du kan garantera äkta svar
du och jag är riktiga och ses kanske på de senare dar
hur man ser i natt och hur man ser i svart och hur man ler när allt är som allt lovat
jag känner i min kropp att det är svårt att sitta nålat
marken den är platt efter vägar där jag krålat
som ett ynkligt nyfött föl som med champagn i vida glas skålat
du ska bara akta dig för jag mår bara sämre
höst
när man känner den karaktäristiska höstdoften är sade ett klockrent val.
igen
jjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjj
aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa
gggggggggggggggggggggggggggg
bbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbb
llllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllll
iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii
rrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrr
ssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssss
ååååååååååååå
tttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttt
rrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrr
ööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööö
tttttttttttttttttt
tttttttttttttttttttttttttttttttttt
/////////////////////////////////////////////////
lllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllll
eeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeee
dddddddddddddddddddddddddddddddddddddddddddddddddddddddddddddddd
sssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssss
eeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeee
nnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnn
träd
MMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMM
qqqqqqqqqqqqqqqppppppppppppppp
oooooooooooooooooooooooooooooo
pppppppppppppppqqqqqqqqqqqqqqq
öööööööööööööööööööööööööööööö
qqqqqqqqqqqqqqqppppppppppppppp
WWWWWWWWWWWWWWWWWWWW
4
8
Y
2
9
)
(
=
morgon
inga motiv
obehagligt liv
i mitt huvud
hittar jag navelludd
ögon paranoida ljus
öron som stänger ute ljud för cp-stört brus
magen blivit svart hål
hinkar i mig skriker skål
bort och adjö och jag är livrädd igen
jag ska gömma mig nu ses kanske sen
skådarnärsynt
en promenad är ju alltid bara en promenad, ingen jävla parad. jag har bara förmågan att förstora och dramatisera, hitta på, överanalysera.
jag har i magen, en knytnäve, stor och spänd, valkig och grov. till färgen svart, ett hål, skulle den kunna misstas för. det är ingen hand, det är ett mentalt stadium, jag befinner mig där. det låter corny och så, men jag bor i min mage. lite till höger, ovan höften ungefär. det är där du ska slå. av anledning okänd brukar folk missa, de gissar slarvigt och slår mig överallt. det gör ont, och märken växer som utslag i psyket. lägg ner. nu vet ni, sikta rätt.
hej då idag, föralltid, nu är du borta igen. fast det är fel, vi har aldrig skilts åt, men dina vänner, ni är ju så lika allihopa, hinner jag vinka av ibland.
hej då, 12 september 2009. att jag är här är otroligt, jag hittar mig själv på en skolgård, nedtryckt i rabatten, tvingad äta jord. vaknar rått, öppnar ögonen och ser världen och livet, utan magiglitter eller anledning för självömkan. jag är inte längre en ful fet skitunge med ofullständiga tankar, jag har blivit mer, jag har blivit mindre.
hej då, fula feta sara, du äcklar mig när jag tänker, jag tycker inte synd om dig. det är viktigt, du kan inte tro att du är ok. som om vi kommar att träffas ändå, du är där, kvar. du valde vägen som inte gav, den som fångade dig till en evighet på en skolgård där skratten ekar som du förtjänar.
jag var smartare. jag sitter nu här, fördelaktigt given ett liv, med en bra grund. vissa sviktande faktorer, svulstar, vad fan du vill. men bara, bara jag inte är fet, ful. bara jag inte behöver äta jord.
hej då. ful och fet, dum och snål. du visste inte vart du bodde då, men om du hade vetat, kanske jag inte skulle föraktat dig som jag, utan att vilja, gör nu.
bak/full
det kan vara bra att vara två ibland
så här till hösten, som vanligt
vart letar man?
huh
fyll(fykk)
höst
