snart har helgen vecka 48 tagit slut

.. fan

betryggande

jag är dum
jag skulle nästan kunna betecknas korkad
imorgon har jag prov i den underbara kursen matte b
jag har knappt pluggat
och nu
när jag har chansen att verkligen plugga
så gör jag det inte.
utan anledning
bara sådär
jag typ skiter i det fullständigt
(det värsta är nog att det känns bra)


och jag hatar verkligen att vara förvirrad, och du har verkligen gjort mig förvirrad. fan.

två fikor, halv skoldag och några mattetal

Sjit, matteprovet är på fredag och mitt huvud vill bara inte förstå det där som står i böckerna, jag försöker ju? Är det inte nog.
Jag skolkade förövrigt från två lektioner idag, det var gött att köpa godis och bara komma hem till soffan för att froda. Skolka is tha shiet.
Två mysiga fikor efter det, en av dem väldigt givande och ny. Tack.
nu sitter jag här med den obligatoriska bob dylan i min burk och den obligatoriska påsen med smakämnen vi gärna kallar påste. även med den obligatoriska filosofiska msn-konversationen är uppe.
tillvaron just nu skulle jag gärna beskriva med ++

likgiltigheten

öronen domnar bort och det är ganska ansträngande att andas. huvudet dunkar i takt med vinden utanför och det enda jag vill i nuläget är att tända den där ciggen. att inhalera det underbara giftet som skulle lösa alla mina knutar.

rysningar

upplev hur man blir ett med en sång:

http://www.youtube.com/watch?v=Hvht7fToVx0&NR=1

helst inte

jag tog mig idag friheten att skolka från formgivning. inte för att kursen är tråkig, och det går helt okej för mig, utan mer för att jag bara kände för det. det tendenserar att bli såhär ibland.
trots skolkande känner jag mig duktig. är det omoraliskt att känna så?
det är ju trots allt höst, jag skyller på det.

de dem dessa

dessa dagarna tar död på mig, som någon sa och det stämmer så bra.
tristressen och regnet vareviga dag, mitt sinne hamnar i olag
så fort solen kikar fram pressar man fram ett leende, även om det egentligen känns som om man inte borde

hoppas någon dag snart att de bra sakerna blir tydligare igen, så att jag kan bli en rolig människa.



ps. jag har ett sår i näsar som MÅSTE pillas bort varje gång sårskorpan blir till. Ajajajaj

overkligen

jag blir så trött på skolan. det är måndag. jag vill festa. vill ha helg.
okej, jag vet att typ 99 % av sveriges alla ungdomar har samma mantra i huvudet som det jag nyss rabblade upp, men det är så påtagligt att jag måst få ur mig det.
plus att jag har ont i ryggen för att jag stod upp i en timma och nålade en fåll innan. kul.
jag vill ha LOV och FEST och berusa mig själv till besinningslöshet och ramla runt utan vett i huvudet och halka på väg hem klockan fyra på morgonen. jag vill sova till åtminstone tio på morgonen under två veckor i rad, jag vill röka långsamma och iskalla morgoncigg på balkongen de dagar jag trots allt inte lyckas sova till tio. jag vill baka scones och göra starkt kaffe, sega mig igenom en totalt ointressant BT för att sedan kludda lite färg på en tavelduk och känna mig duktig, bra, konstnärlig och glad. jag vill lyssna på musik som jag själv njuter av att lyssna på och ringa några vänner för att ta en fika på Viskan i ett antal timmar. jag vill och vill och vill och vill och jag vet att jag kommer få det jag vill, inom en snar framtid tillochmed.
tyvärr vet jag också att hur mycket som jag än kommer få av allt detta jag vill, så kommer jag ändå inte att bli nöjd. fyfan.

taket flög iväg

hur dagen kan vändas. ingen märkbar vändning, nej, en vändnig som sker helt dold i skuggan. hur kindernas eld återigen börjar blossa och hur ett dåligt tankesätt byts ut mot ett vackert blomkantat tankesätt och en kärlek till sig själv och alla.
det är konstigt och förvirrande, men det är väl bara så det är.

zapp

jag har såpass tråkigt att allting verkar både roligare och tråkigare än det här. är det hälsosamt?

kan jag inte heller låtsas ha roligt så kan jag ingenting
eftersom det är min enda kvalitet



Men hur kan man tro att man kan något som man inte kan, jag menar kan man inte något så kan man ju inte heller tro eller jag vet inte riktigt vad jag menar men om man är helt dum i huvuder borde fan ingenting funka och absolut ingenting verkar funka ikväll.

ytterdörr

helgen spenderas hos min ömma fader, det är alltid samma sak. jag kommer hit vid sex halv sju på fredag kväll, sticker härifrån en snar timma efteråt, då jag har visat min nuna. Jag kommer sedan hem någon gång mellan tolv och fyra på morgonen.
När jag vaknar morgonen därpå så kanske pappa och hans sambo är här, eller så har de försvunnit bort till sitt egna liv, i vilket fall som helst så klampar jag runt här yrvaken med grus i ögonen och håret åt alla håll fram tills klockan börjar bli middagstid, då är det dags för mig att försvinna igen. Jag slänger på mig ytterkläderna, trycker ipodhörlurarna i mina öron och kvider fram ett ultrasnabbt hej då för att snabbt som fan avlägsna mig. Jag brukar vid dessa tillfällen underhålla mig med att umgås med vänner, fika, gå i affärer eller ingenting alls. Klockan närmar sig kväll och jag känner att det drar i mig igen, och som föregående kväll tar jag en snabbvisit hem hit för att sedan försvinna ut i den virvlande lördagsnatten. Nu kan det mycket väl hända att jag inte alls kommer hem överhuvudtaget, eller att jag kommer hem rätt så rejält berusad.
Om jag nu återvänder på lördagsnatten så brukar jag väl sova tills antingen en ganska tidig morgon, runt nio sådär, eller så sover jag tills klockan slår tolv. Söndagarna brukar vara lungare, jag kan slöa i soffan här ända fram till två halv tre innan jag börjar bli rastlös och försvinner för sista gången den helgen.

jag är ingen familjemännsika, aldrig blivit särskillt nära någon av dem; mamma, pappa, bröder eller syster. Det värsta är väl kanske att det inte spelar någon roll för mig? dem skulle liksom lika gärna kunnat kvitta. nästan.


slut-

du är antingen jävligt korkad eller bara seg?
jag försöker leva mig nu här
men jag tror du sinkar mig
genom ditt kryptiska sätt
vad vill du?

jag såg solen idag!

om man tänker på att man tänker för mycket, på hur man överanalyserar och misshandlar varje ord i sitt huvud, blir man ganska rädd för sig själv. jag vill gärna inte göra mig själv mer speciell än andra, aldrig vill jag skryta, därför pågår en ständig kamp inne i mitt huvud. det är en malande dialog, inte alls särskillt intressant eller rolig, och helst av allt skulle jag se att den försvann. men jag tror samtidigt att den person som för tillfället håller tal i mitt huvud hör hemma där och absolut inte får försvinna. vad säger ni, kan det inte stämma tro?

för övrigt; boråsväder, det vill säga riktigt jävla regnöveralltdukommerinteundanHAHAHAväder och en dag som kan kännas ganska menngslös och som kommer kännas ganska meningslös morgon om inget händer framåt kvällen här.
fältassistenter hade en föreläsning/förhör med min klass idag och jag kände mig dum när jag satt där. och när jag satt där var inte min alkoholkonsumtion i centrum, alls, om man bortser från planer över nästa gång det får inträffa. förlåt mig då?

mamma verkar glad och måns var här nyss han verkar glad och stella verkar glad och sara med arvid har jag intre träffat idag men cissi verkar glad mathilda likaså och jag verkar också glad.

regn och munsår

känslan av att vara duktig, av att vara kreativ och känslan av att faktiskt vara smart. jag känner mig som att jag har ett stort energiflöde finns inom mig och bara vill ut, bort från mig. men jag är listig och behåller det, binder fast det såpass hårt att det skulle vara nästintill omöjligt för det att lösgöra sig. det är mitt.
trots detta daskiga sunkväder är jag otroligt nöjd med min tillvaro. mina vänner är mina stöttpålar som är så underbara att jag får en töntigt svidande klump i halsen och helst av allt skulle jag ha gett dem allt de ville ha, om jag nu kunnat vill säga.

jag tror min självinstinkt har djupnat yttligare ett hack, och nu vet jag med mig att hela världen blir till den drömvärld jag vill ha bara jag tror på det tillräckligt. om jag bara vet med mig att alla är underbara så är det ingen svårighet för mig att känna den kärlek som faktiskt behövs för att jag själv ska må bra.


gäsp

sovmorgon till tjugo i nio, och vem blir inte väckt av sin mamma klockan sex för att inte kunna somna om senare?
men detta resulterade i alla fall i en aning hjärnaktivitet kallad matte b, och jag kan ju raportera att det går bättre än förväntat och sämre än önskat.
veckorna går så snabbt nu för tiden dock. de rinner iväg och fastän jag vet att det inte är sant och att det stämmer dåligt så känns dessa veckor substanslösa och repeterande, jag har fastnat i tidens maskhål.
mitt huvud bubblar, kokar och vrålar ilsket av överkokta tankar och frustrationen är inte nådig. kan jag få ett tecken, vilket som helst? jag funderar över vad det än är som skrämmer dig så mycket och vilka känslor man ska lita blint på och vilka som ska dissikeras för att studeras närmre.
mitt i virrvarret hittar jag en il av upphittad glädje, jag har läst tidningsannonserna för borttappat men hittar inte ursprungliga ägaren. jag är rädd att jag ska dra ut glädjen såpass mycket att den kommer vara alldeles nött och nopprig när den hittar sin upphovsman igen.

summan av kardemumman

NU är det synd om mig : nu är det matte b

dansdansdans

min mage skvalpar av avdankad rebenschoppen, kaffe och te, och jag har aldrig mått bättre!



Dimmor från dåtiden
en träningsvärk i tinningen och en sjuk
illamående
dag
har jag blivit jag?

jahupp

Detta vädret, har jag kommit på, går bäst att beskriva med en sammandragning av två ord: snorväder. Man går runt med en snordroppe pushandes neråt, utåt hela dagen, plus den äckliga hinnan av fukt som lägger sig över en och får en att känna sig ofräsch och sticky, kladdig. Men trots det ogynnsamma vädret slumpen har bjudit oss idag har jag varit uppe i det blå, eller mer grådaskiga. Jag har haft ett kittlande leende i mungiporna sedan den tidiga morgon jag steg upp, och jaag ser fram emot en eventuell drömlös fylla.
Dock börjar jag bli förvirrad. Jag ogillar skarpt när folk leker konstiga lekar utan några skrivna regler, och då speciellt när jag deltar i leken. Men det är även en inflik i min förvåning; detta är ändå ingenting jag ogillar särskillt skarpt. Bara något jag förundras över.
Förvirring, och kanske även förvåning.
Nu tror jag att jag kan höra café Viskan kalla på mig, jo, så är det absolut, tjing.


god heh morgon

Jag måste bara säga; att gå upp kl. tjugo i sju en lördag är nog ett av det svårare jag har gjort på Länge.

november fortfarande

Hösten lever kvar ute på gatorna, men just nu väntar jag bara på de elaka vindar som kommer gömma sig bakom hörnen och kanter. För att titta fram när man är minst förberedd. För att få en att må mycket dåligt psykiskt. För att väcka en på ett ruggigt sätt.
Men jag vill gärna leva för stunden, framåtsträvan är, vill jag i alla fall gärna tro, inte min grej. Jag vill uppleva mig själv som jordnära och fast på marken. Fast jag vet egentligen att det inte äro så.

Idag, ikväll, känner jag något skimrande och darrande. Är det dags för förändring? Kan detta vara mina vintervindar, kanske är det nya tankesätt som vill komma till mig? Jag står just nu vid övergånsstället, destination välbehag, beslöjande dimmor. Jag hoppas någon kommer för att greppa min hand och hjälpa mig över. Inte för att jag behöver det stödet, mer för att jag vill det.



jag skulle vilja vissla hela hösten
se hur marken beblandas med mina toner
och sedan skicka iväg mina tankar med posten
till södertälje


Förresten, Mary Poppins igår! Sjuukt bra och hela jag var ett enda stort leende när jag rökte en njutningsfull cigg utanför Operan efteråt!

Obanama

FEST ELLER! Obama vann. Demokraten vann. I landet Amerika. Chocktillstånd.

Idag är inte endast tillägnad Barack Obama, utan även mig och några fler Bäckängiter, vi ska nämligen trippa oss åt sidan till Göterborg för att kolla Mary Poppins och frossa godis. Egentligen borde jag stanna hemma och plugga Matte B, eller i alla fall försöka mig till att skrynkla min hjärna över ett tal i skrivande stund, men jag skulle kunna räkna upp väldigt många andra grejer jag borde göra; .. eller, det kunde jag visst  inte, men du fattar vinken.
Jag är dock redo för supande i helgen. Jag ska bli full, lycklig och jag skall även slå ut en tand. Som jag har längtat, nu är det ändå en hel vecka sedan sist!

yeah right.

Inte helt överraskande så blev valvakan väldigt kort och tog slut redan innan den hade startat. Istället blev det te, mackor, äpplen ♥, russin, desperate housewives och cigg. Det är ju inte helt fel det heller. Frågan är om vi är helt fel för att vi dissade årets event? Känns gött opolitiskt i alla fall.

Nu har jag underbara 40 sidor att läsa i pjäsen Tortuffe (Molière) tills imorgon. Frågan jag ställer mig själv; vad kommer JAG få ut av det? Haha.

jo visst.

Jag väntar på att alla ska komma hit. Idag bestämde vi oss nämligen för att ha valvaka. Behöver jag tillägga att min entusiasm inte är överväldigande? Obama skulle kunna vinna valet, om det inte vore för att jag är så himla cynisk och bitter när det kommer till politik. I Amerika händer bara mirakel på Extreme Homemakeover och ett mirakel skulle vara om en demokrat blev vald i USA i dagens läge. Fy.

Däremot upplevde jag för en stund sedan en mycket mycket mysig fika som började en aning underligt kanske. Vi skulle mötas vid viskan och röka, dricka kaffe te och bara snacka oss igenom flera timmar, för att tillslut ställa oss på våra nikotin och koffein-/teindarriga ben för att stappla iväg hemåt. Nu blev det annorlunda, en fika utöver den vanliga mallen vi brukar följa. Viskan är nämligen proppfullt, förutom några bord ute i det tråkigt iskalla novembervädret. Vi trotsade de elaka vindilarna i en tio minuter en kvart, tills vi gav upp, och jagade annat café, och tillslut fick vi napp, tant Grön, som jaag inte har varit och fikat på på år och dag. Där satt vi och talade om drömresor, huvudstäder, billiga cigg och vodka hemma hos gökursgamlingar! Under tiden hann jag hinka i mig två koppar grönt te, så nu behöver jag inte vara nyttig på några år igen. Efteråt blev det självklart en kasse euroshopperäpplen (jonagold) för 12,90 på ICA, det säger jag tack för!

Jag får önska mig själv en trevlig kväll med mina underbaringar från Holland (äpplena) och ni kan väl få ha det trevligt ni med. Älska er själva så ska jag älska mig själv! Och tillslut kommer vi att älska varandra!


Välkommen till min nya blogg!


RSS 2.0