snart har helgen vecka 48 tagit slut
betryggande
jag skulle nästan kunna betecknas korkad
imorgon har jag prov i den underbara kursen matte b
jag har knappt pluggat
och nu
när jag har chansen att verkligen plugga
så gör jag det inte.
utan anledning
bara sådär
jag typ skiter i det fullständigt
(det värsta är nog att det känns bra)
och jag hatar verkligen att vara förvirrad, och du har verkligen gjort mig förvirrad. fan.
två fikor, halv skoldag och några mattetal
Jag skolkade förövrigt från två lektioner idag, det var gött att köpa godis och bara komma hem till soffan för att froda. Skolka is tha shiet.
Två mysiga fikor efter det, en av dem väldigt givande och ny. Tack.
nu sitter jag här med den obligatoriska bob dylan i min burk och den obligatoriska påsen med smakämnen vi gärna kallar påste. även med den obligatoriska filosofiska msn-konversationen är uppe.
tillvaron just nu skulle jag gärna beskriva med ++
likgiltigheten
rysningar
http://www.youtube.com/watch?v=Hvht7fToVx0&NR=1
helst inte
trots skolkande känner jag mig duktig. är det omoraliskt att känna så?
det är ju trots allt höst, jag skyller på det.
de dem dessa
tristressen och regnet vareviga dag, mitt sinne hamnar i olag
så fort solen kikar fram pressar man fram ett leende, även om det egentligen känns som om man inte borde
hoppas någon dag snart att de bra sakerna blir tydligare igen, så att jag kan bli en rolig människa.
ps. jag har ett sår i näsar som MÅSTE pillas bort varje gång sårskorpan blir till. Ajajajaj
overkligen
okej, jag vet att typ 99 % av sveriges alla ungdomar har samma mantra i huvudet som det jag nyss rabblade upp, men det är så påtagligt att jag måst få ur mig det.
plus att jag har ont i ryggen för att jag stod upp i en timma och nålade en fåll innan. kul.
jag vill ha LOV och FEST och berusa mig själv till besinningslöshet och ramla runt utan vett i huvudet och halka på väg hem klockan fyra på morgonen. jag vill sova till åtminstone tio på morgonen under två veckor i rad, jag vill röka långsamma och iskalla morgoncigg på balkongen de dagar jag trots allt inte lyckas sova till tio. jag vill baka scones och göra starkt kaffe, sega mig igenom en totalt ointressant BT för att sedan kludda lite färg på en tavelduk och känna mig duktig, bra, konstnärlig och glad. jag vill lyssna på musik som jag själv njuter av att lyssna på och ringa några vänner för att ta en fika på Viskan i ett antal timmar. jag vill och vill och vill och vill och jag vet att jag kommer få det jag vill, inom en snar framtid tillochmed.
tyvärr vet jag också att hur mycket som jag än kommer få av allt detta jag vill, så kommer jag ändå inte att bli nöjd. fyfan.
taket flög iväg
det är konstigt och förvirrande, men det är väl bara så det är.
zapp
kan jag inte heller låtsas ha roligt så kan jag ingenting
eftersom det är min enda kvalitet
Men hur kan man tro att man kan något som man inte kan, jag menar kan man inte något så kan man ju inte heller tro eller jag vet inte riktigt vad jag menar men om man är helt dum i huvuder borde fan ingenting funka och absolut ingenting verkar funka ikväll.
ytterdörr
helgen spenderas hos min ömma fader, det är alltid samma sak. jag kommer hit vid sex halv sju på fredag kväll, sticker härifrån en snar timma efteråt, då jag har visat min nuna. Jag kommer sedan hem någon gång mellan tolv och fyra på morgonen.
När jag vaknar morgonen därpå så kanske pappa och hans sambo är här, eller så har de försvunnit bort till sitt egna liv, i vilket fall som helst så klampar jag runt här yrvaken med grus i ögonen och håret åt alla håll fram tills klockan börjar bli middagstid, då är det dags för mig att försvinna igen. Jag slänger på mig ytterkläderna, trycker ipodhörlurarna i mina öron och kvider fram ett ultrasnabbt hej då för att snabbt som fan avlägsna mig. Jag brukar vid dessa tillfällen underhålla mig med att umgås med vänner, fika, gå i affärer eller ingenting alls. Klockan närmar sig kväll och jag känner att det drar i mig igen, och som föregående kväll tar jag en snabbvisit hem hit för att sedan försvinna ut i den virvlande lördagsnatten. Nu kan det mycket väl hända att jag inte alls kommer hem överhuvudtaget, eller att jag kommer hem rätt så rejält berusad.
Om jag nu återvänder på lördagsnatten så brukar jag väl sova tills antingen en ganska tidig morgon, runt nio sådär, eller så sover jag tills klockan slår tolv. Söndagarna brukar vara lungare, jag kan slöa i soffan här ända fram till två halv tre innan jag börjar bli rastlös och försvinner för sista gången den helgen.
jag är ingen familjemännsika, aldrig blivit särskillt nära någon av dem; mamma, pappa, bröder eller syster. Det värsta är väl kanske att det inte spelar någon roll för mig? dem skulle liksom lika gärna kunnat kvitta. nästan.
slut-
jag försöker leva mig nu här
men jag tror du sinkar mig
genom ditt kryptiska sätt
vad vill du?
jag såg solen idag!
för övrigt; boråsväder, det vill säga riktigt jävla regnöveralltdukommerinteundanHAHAHAväder och en dag som kan kännas ganska menngslös och som kommer kännas ganska meningslös morgon om inget händer framåt kvällen här.
fältassistenter hade en föreläsning/förhör med min klass idag och jag kände mig dum när jag satt där. och när jag satt där var inte min alkoholkonsumtion i centrum, alls, om man bortser från planer över nästa gång det får inträffa. förlåt mig då?
mamma verkar glad och måns var här nyss han verkar glad och stella verkar glad och sara med arvid har jag intre träffat idag men cissi verkar glad mathilda likaså och jag verkar också glad.
regn och munsår
trots detta daskiga sunkväder är jag otroligt nöjd med min tillvaro. mina vänner är mina stöttpålar som är så underbara att jag får en töntigt svidande klump i halsen och helst av allt skulle jag ha gett dem allt de ville ha, om jag nu kunnat vill säga.
jag tror min självinstinkt har djupnat yttligare ett hack, och nu vet jag med mig att hela världen blir till den drömvärld jag vill ha bara jag tror på det tillräckligt. om jag bara vet med mig att alla är underbara så är det ingen svårighet för mig att känna den kärlek som faktiskt behövs för att jag själv ska må bra.
gäsp
men detta resulterade i alla fall i en aning hjärnaktivitet kallad matte b, och jag kan ju raportera att det går bättre än förväntat och sämre än önskat.
veckorna går så snabbt nu för tiden dock. de rinner iväg och fastän jag vet att det inte är sant och att det stämmer dåligt så känns dessa veckor substanslösa och repeterande, jag har fastnat i tidens maskhål.
mitt huvud bubblar, kokar och vrålar ilsket av överkokta tankar och frustrationen är inte nådig. kan jag få ett tecken, vilket som helst? jag funderar över vad det än är som skrämmer dig så mycket och vilka känslor man ska lita blint på och vilka som ska dissikeras för att studeras närmre.
mitt i virrvarret hittar jag en il av upphittad glädje, jag har läst tidningsannonserna för borttappat men hittar inte ursprungliga ägaren. jag är rädd att jag ska dra ut glädjen såpass mycket att den kommer vara alldeles nött och nopprig när den hittar sin upphovsman igen.
summan av kardemumman
dansdansdans
Dimmor från dåtiden
en träningsvärk i tinningen och en sjuk
illamående
dag
har jag blivit jag?
jahupp
Dock börjar jag bli förvirrad. Jag ogillar skarpt när folk leker konstiga lekar utan några skrivna regler, och då speciellt när jag deltar i leken. Men det är även en inflik i min förvåning; detta är ändå ingenting jag ogillar särskillt skarpt. Bara något jag förundras över.
Förvirring, och kanske även förvåning.
Nu tror jag att jag kan höra café Viskan kalla på mig, jo, så är det absolut, tjing.
god heh morgon
november fortfarande
Men jag vill gärna leva för stunden, framåtsträvan är, vill jag i alla fall gärna tro, inte min grej. Jag vill uppleva mig själv som jordnära och fast på marken. Fast jag vet egentligen att det inte äro så.
Idag, ikväll, känner jag något skimrande och darrande. Är det dags för förändring? Kan detta vara mina vintervindar, kanske är det nya tankesätt som vill komma till mig? Jag står just nu vid övergånsstället, destination välbehag, beslöjande dimmor. Jag hoppas någon kommer för att greppa min hand och hjälpa mig över. Inte för att jag behöver det stödet, mer för att jag vill det.
jag skulle vilja vissla hela hösten
se hur marken beblandas med mina toner
och sedan skicka iväg mina tankar med posten
till södertälje
Förresten, Mary Poppins igår! Sjuukt bra och hela jag var ett enda stort leende när jag rökte en njutningsfull cigg utanför Operan efteråt!
Obanama
Idag är inte endast tillägnad Barack Obama, utan även mig och några fler Bäckängiter, vi ska nämligen trippa oss åt sidan till Göterborg för att kolla Mary Poppins och frossa godis. Egentligen borde jag stanna hemma och plugga Matte B, eller i alla fall försöka mig till att skrynkla min hjärna över ett tal i skrivande stund, men jag skulle kunna räkna upp väldigt många andra grejer jag borde göra; .. eller, det kunde jag visst inte, men du fattar vinken.
Jag är dock redo för supande i helgen. Jag ska bli full, lycklig och jag skall även slå ut en tand. Som jag har längtat, nu är det ändå en hel vecka sedan sist!
yeah right.
Nu har jag underbara 40 sidor att läsa i pjäsen Tortuffe (Molière) tills imorgon. Frågan jag ställer mig själv; vad kommer JAG få ut av det? Haha.
jo visst.
Däremot upplevde jag för en stund sedan en mycket mycket mysig fika som började en aning underligt kanske. Vi skulle mötas vid viskan och röka, dricka kaffe te och bara snacka oss igenom flera timmar, för att tillslut ställa oss på våra nikotin och koffein-/teindarriga ben för att stappla iväg hemåt. Nu blev det annorlunda, en fika utöver den vanliga mallen vi brukar följa. Viskan är nämligen proppfullt, förutom några bord ute i det tråkigt iskalla novembervädret. Vi trotsade de elaka vindilarna i en tio minuter en kvart, tills vi gav upp, och jagade annat café, och tillslut fick vi napp, tant Grön, som jaag inte har varit och fikat på på år och dag. Där satt vi och talade om drömresor, huvudstäder, billiga cigg och vodka hemma hos gökursgamlingar! Under tiden hann jag hinka i mig två koppar grönt te, så nu behöver jag inte vara nyttig på några år igen. Efteråt blev det självklart en kasse euroshopperäpplen (jonagold) för 12,90 på ICA, det säger jag tack för!
Jag får önska mig själv en trevlig kväll med mina underbaringar från Holland (äpplena) och ni kan väl få ha det trevligt ni med. Älska er själva så ska jag älska mig själv! Och tillslut kommer vi att älska varandra!