hiskeligt

dagar i apati som grundas i klumpen i magen som vägrar försvinna.
mig själv, självet som jag tvivlat på tillräckligt länge för att jag ska kunna sluta tvivla nu.
hostar hårt och strävt för att känna rispet och smaken, men hostmedicin skulle inte fungera för jag är inte sjuk jag hostar bara för att.
under huset ligger en själ och sjunger, lagom högt upp till trejde våning där jag bor,
där jag ligger sömnlös igen och lyssnar.
sången är obevekligt oangenäm och kanske nämns kärlek, men då med en såpass tillgjorhet att mitt lystna sinne inte skulle komma på tanken att ta in det som en sanning.
hot om förmultning i kropp och själ, en hjärna som blir till svamp som ohjälpligt suger upp allt den kan.
om jag skulle vilja tillräckligt mycket, tänker jag ibland, så skulle jag kunna leva lite lättare och nöjdare och nyttigare.
men illamåendet sköljs över mig och faktumet att jag ogillar allt mer ju bättre det blir är taskigt och verkar skräckinjagande orättvist.
försvinn och kom ej igen, du är ful och äckligt och du passar inte mig jag som tros vara en människa med skön livsförhållning som ser på allt i ljus otvungenhet. att det jag tros vara skulle vara något jag strävade efter kom mig inte på tanken förän jag kom på det och då var det redan försent.

 jag skulle kunna gå en promenad men jag är rädd att antingen hitta eller tappa bort mig själv.

 jag skulle kunna ta en alvedon, men egentligen ska man ju känna det man gjort mot sig själv, allt är i sin ordning

 jag skulle kunna glömma dig men varför ta bort det som verkligen har varit av betydelse för mig

 jag skulle kunna, men jag kommer inte.

jag önskar att mitt missnöje kunde riktas åt någon, något, men jag antar att jag bara har mig själv att skylla.
jag anser att mitt dåliga mående är ett aktivt val
och antagligen, vad jag har märkt på mig själv
är något jag längtar till de stunder jag mår bra
och därav förtjänar jag ett stort jävla fuck off.

jag vet inte om det bara är söndagen som har jagat in mig i ett hörn
men gallan tvingar sig upp, det svider grönt
en molande känsla i magen som vittnar om vad som är nödvändigt eller ens lönt
att somna in och glida bort i dilirium skulle vara så jävla skönt

jag vet inte om mitt sinnenstånd driver med mig och skrattar långa ramsor
jag stänger av min hörsel, jag vill inte veta

snart är jag framme

överdrivna gester
underdriven ärlighet
överflödande rester
undermedvetet fet

varför bryr man sig egentligen överhuvudtaget

och när jag kom hem så lyste taket i vitt och gult
hälsade mig välkommen och livet kändes fult
bussen jag nyss satt på stank av gamla kräksandedräkter och piss
och man går av och in i höghus utan fungerande hiss
min vision jag hade under gårdagen om att bli berusad och svälla och bli stor
blev inte av trots min pet-flaska med rödvin som jag tattade av min mor
nu har jag denna dagen till förfogande, och jag lyssnar på bob hund för att göra den solig
men en maggropskänsla föranar att denna dagens räddning inte är särskillt trolig
du klistrar ditt ansikte på kollaget som jag skapar i mitt huvud, du lägger dig i
det stör mig skadar mig och när jag blundar undrar jag hur det kommer bli
sommaren är inte riktigt här än men snart så möter vi den i låtsad klimax
men då kommer du var borta och förstöra konstverket med din giftsax
ikväll ska jag supa och jag ska glömma allt jag är, vill bli och vad jag var
för kanske, någonstans mitt i fyllan, kan jag försöka mig på att älska allt det jag hatar

tråkig min
jag ser du lider pin
för vad, tänker jag
för du är ju knappast fin

---------------------------------
----------------------------------
------------------------------------
--------------------------;;;;;;;;;;;;;;;;.
.............................................mm

molnen ser ut som skummande tankar, ett skummande fragment av vad som skulle kunna vara något alldeles för starkt
när molnen sedan sjunker till marken kommer de att stelna i vilsna figurer som trånar efter innehåll. skummgummi som sedan kommer brytas av och ned och kastas slängas in i lastbil och säljas.
det är att ta vara på dem innan de så brutalt slaktas.

Fy för den här dagen. Jag önskar att jag kunde få spy på den.
Blä.

du kunde ha varit så mycket snyggare, men du valde att förvränga ditt ansikte, groteskt och brutalt, genom handlingarna och orden. jag önskar nu i efterhand att mitt naiva tillstånd antingen redan hade tröttnat och somnat för länge sedan när jag träffade dig, eller att jag fortfarande kunde vara oförstört enkel som bara en blåögd person kan vara.