hiskeligt

mig själv och jag kommer inte överens idag

försöken att medla mellan oss failerar

särskillt då vi på barnsliga maner

vägrar lystra till de positiva faktorer

som ändå förekommer

det är tröttsamt för oss båda

men trots vår leda

fortsätter vi

och kommer fortsätta

tills någon av oss

brutits ned till förmultning, förödmjukelse och förakt.

SUCKSUCKSUCKSUCKSUCKSUCKSUCKSUCKSUCKSUCKSUCKSUCKSUCKSUCKSUCKSUCKSUCKSUCKSUCKSUCK

med grus i ögonen

och tanken åt helvete

knakande leder

halvrökta fimpar

och överdriver kroppsliga

sunkiga

dryckeslekar

till vardagliga

attribut.

vinter i sverige är som att tvingas ha sex med en stor slaskig alldeles för liten snöman

snart är jag hemmastadd, hemma i tanken och kroppsliga ryckningar. det gör lite ont, magen som försvinner i förstenande ilningar och ignoransen som på senaste har blivit alltför viktig för mig att upprätthålla. jag är besviken, är en besvikelse, något som blir så smärtsamt tydligt under de tillfällen ignoransen flyktigt svävar bort och lämnar det som är äkta, inte bara för mig.

att kunna försvinna under natten, drömma de drömmar jag aldrig drömt förut och vakna ny, obesudlad och naiv är det enda jag prioriterar. det enda som är viktigt för mig.  om jag vill kan jag sova längre, mycket längre än förut. en påtvingande illusion om lugn och ro som kommer till mig varje dag. en illusion som gör mig osäker och efter en stund får mig att släppa taget om ignoransen, och så börjar vi om.

det enda jag vill få sagt, få gjort, ligger på mig själv, endast mig själv och absolut ingen ingen annan.

suger på tungan i brist på vett och mina ögon känns som obefolkade grottor, tomma och fuktiga utrymmen. jag är trött. trött så att hjärnan flyter omkring bakom skallbenet som en smältande mashmallow i en salivklump på marken. kroppen är förfryst och tinar du upp den kommer den bli lika genomskilnligt smaklös som fryst blomkål från euroshopper. vilket dilemma

jag ska ta en samarin

en alvedon

en treo, ipren och ibumetin

senare tar jag en eeze

somna och vakna

kissa ut kemikalier

kaffe och vatten

ta två alvedon

en treo

sekunder efter år

tiden är ett ogenomträngligt massiv

men någon gång ska jag hitta

maskhålet

ta med min en cigg, min katt

till en annan dimension

vakna och ta

en treo och senare

femton ibumetin.

sakta muterades jag till en vettvillig idiot som frodas i sina egna problem och ser inget med en nypa salt. allt ska ränkas in, oavsett om det handlar om känslomässiga utläggningar om hur känslor bedrar eller om hur mycket du behöver göra för att mitt allt ska ligga platt.

det är svinkallt ute och jag är en aning sjuk. jag blev glad över detta faktum, sedan så grät jag en tår efter den våldsamma hostattack som rev upp och blödde illa. hursomhelst så ska jag aldrig igen klaga på någonting värdsligt, om jag fortsätter kommer jag att bli det jag fruktar mest. jag ska ta tag i hela världsalltet mina alster mina ögon ska få se det det vill för en gångs skull.

ps. jag är på prettohumör. ta det inte på allvar. ds.